Pathos

Min deklaration, det här är Örjan, känner du honom?

Den sa att populära ungdomar plågar sina skolkamrater fysiskt och fysiskt mest av alla i skolan, och allt eftersom att de klättrar i det sociala närverket så ökar deras aggression. I studien så bestämdes studenternas nivå av popularitet utifrån hur centrala det var i vänskapsnätverket på skolan. Författarna av studien definierat att plågande var att skada eller orsaka smärta mot en annan. Det kan vara fysiska (t.ex. att slå, knuffa eller sparka), verbala (t.ex. utskällning, hot eller kränkning), eller indirekt (t.ex. att sprida rykten eller utfrysning).

När jag hörde det så tänkte jag att det är väl ingen nyhet, ännu en studie som bevisar det som man tidigare ansåg sig själv veta efter att ha levt i eller kring en skolmiljö i större delen sitt liv.

Men det var en del till i studien sin gjorde den otroligt mycket intressantare än vad jag först tänkte.

Det var att toppskiktet av de populäraste eleverna, de översta 2% likt de i den absoluta bottnen plågade sina skolkamrater allra minst.

Spännande tänkte jag då det satte igång tankarna i mig! Min första tanke var så klart "Yes! De snälla är de som äger toppen!" Äntligen en studie som visar det på pappret! Godheten lönar sig i praktiken med! Jag kände mig  verkligen innerligt glad och sugen på att komma hem och blogga och reflektera lite över de för jag kände mig så säker på att de 2% bestod av genuint god människor och det var just de som gjorde att befann sig på toppen av den sociala eliten just på grund av godheten i personen.

Efter att ha talat med flertalet olika människor(eftersom att jag inte kunde sluta tänkta på det) om studien så har alla av dem först kopplade det och lagt fram påståendet till att de 2% inte orsakade skolkamraterna någon skada för att deras vänner gjorde det åt dem och att de bara såg på och lät det ske. Alltså inte som jag först tänkte. Jag måste säga att jag inte ens tänkt den tanken än och jag blev tagen med byxorna nere kändes det som! (vilket inte är lika roligt som det kan låta, jag vet.. 930A) :)

Eller kanske lever jag i ett samhälle som smittats av viruset epidemin  "Cynisk Pessimism" som jag vill förklara  som en sorts psykos där människors livssyn sakta med säkert leder offret till att blir..... en känslokall människa som i i första hand tänker det värsta om människan och samhället och alltid ser glaset som halvtomt, se vad som saknas och inte vad vi har, att leva efter att fylla begäret efter mer vad det än handlar om.

Är det verkligen den världen vill vi leva i? Det är upp till individen, var och en av oss att välja hur vi vill leva våra liv. Valet är vårt, hur vi väljer att se på världen och hur vi väljer att se på andra människor är helt upp till oss. Vi kan enbart själva välja hur vi vill leva våra liv, våra tankar är enbart våra egna. Det är i tanken allt börjar. Inne i din egen kropp startar en process som slutar med att man blir medveten. När man kopplar ihop hjärta och hjärna och börjar se glaset som halvfullt. När man lär sig att koppla samman all ny information. När man tar del av ny information och reflekterat över den är som att få en ny del av ett pussel, medvetenheten ger förmågan att finna platsen för just den pusselbiten i ditt livs pussel.

Det finns och kommer ständiga finas påtryckningar ifrån alla håll om vad vi materialistiskt behöver eller hur man ska träna och äta och bör leva våra liv, påtryckningar som är grundat i påtryckarens egenintresse eller vinstintresse. Tänk alltid till kritiskt både negativt och positivt på dem och det som erbjuda dig något.

Bli en medveten människa och tänk verkligen ut vad du behöver i ditt liv, även om det är för en kortare period, man behöver inte planera sitt liv men att ha en punkt i framtiden där man ställer sig frågan igen, vad behöver jag i mitt liv för att göra dig genuint lycklig. Tiderna förändras och vi med dem.

Skriv ner dina tankar, titta på dem och reflektera då och då över hur viktiga de är för dig. Hur ditt liv skulle se ut med respektive utan just de värderingarna. Gör ett aktivt och medvetet val över hur du vill se på och leva ditt liv. Tänk på att människor nära dig smittas av hur du väljer att leva ditt liv och resonera kring det.

Börja med dig själv, få klart för dig vem du är idag, vem du vill vara i morgon och upprepa den processen då och då. Snart sprider hur du ser på ditt liv runt dig, till dina vänner som sprider det till sina som snart kommer att smitta av sig på samhället och i sin tur landet och i sin tur resten av världen.

Oavsett om du väljer att leva ett cyniskt liv alltså se "livets glas" som halvfullt och fokusera på världens brister och inte dess möjligheter, att se vad som saknas och bara finna sig i det utan reflektion gå vidare, det är tycker jag att vända ryggen till världen och din medmänniskas behov, alla har vi behov.

Ingen man är en ö för alla behöver vi och förlitar oss på någon. Är det någon som inte har någon så hjälp till att själv fylla det tomrummet eller hjälp till att få det fyllt av någon annan. Gör något för din medmänniska.

Precis som det negativa sprids runt den så kommer det att sprida sig om du välj att leva ett positivt liv.

Alla har vi känt hur en person som kommer in i ett rum antingen är positiv och glad eller negativ och arg har förändrat stämningen i hela rummet. Jag vet flertalet personer som verkligen får mig att må bra och man blir glad i deras närhet utan att de gör något speciellt. Jag vet även några med motsatt effekt. Det är spännande hur en person medvetet eller omedvetet smittar av sig på andra!

Lev ett liv där man ser möjligheterna i allt och alla, ett liv av drömmare för drömmare. Väl dina mål och vad du vill stå för och lev medvetet i tankarna.

Jag lever i den världsuppfattningen att de 2% är eller i alla fall har potentialen att vara genuint goda människor och att människorna för dras till dem på grund av det just det att de har en given respekt. Min definitionen av vad respekt är: att man visar uppskattning och hänsyn samt en sorts heder för människan, det är inget som man kan ta ifrån någon annan och lägga på sig själv som många mobbar gör. Nej! Respekt den ges till dig likt en gåva ifrån dina medmänniskor. Anser jag. Sjävrespekten är samma normer men att man applicerar och behandlar sig själv efter dem. Inte att man är medveten om vad det betyder utan verkligen lever upp till det. Vilket jag tror många människor upplever som svårare. Svårare att respektera sig själv alltså än andra.

Jag tror att bristen på själv respekt är grunden till många problem, stora som små, mycket handlar om att våga se sina egna brister och i världen både i individen och nationellt.

Även om det nu inte går att bevisa så tror jag ändå att det är så som människan är innerst "programmerad" att fungerar på de sättet att en positiv syn på livet och att visad respekt för andra och självrespekt följer den röda tråden som genomsylar alla människors liv.

Jag tror att det är därför jag dras till tron och Gud, kyrkan och människorna där. Det är så tydligt att de delar min grundtanke om att människor finns på jorden för att de ska leva och frodas i godheten under respekt för varandra och naturen. Att allt som vi vill att människor ska göra för oss gör vi för dem först utan någon som helst begär och frågar inte efter garanti när vi gjort något gott. Jag tror inte att man ska  göra goda handlingar till höger och vänster för att bli gengäldad, men lever med önskan att längre fram på livets väg träffa andra som tänker på samma sätt. Tyngden med detta ligger inte bara i att tänka utan att ta det ifrån tanken ända ut i handen, till handling. Om du sett filmen "Pay it forward" så sätter de fingret på de bra, att man ska göra goda handlingar för andra för att de själva ska göra det vidare till andra men att de inte ska göra det tillbaks till den som först gjorde det för dig. Det får mig att tänka på Rotarys motto ”Service above Self”, Rotary är de som vill och ska skicka mig i en månad till södra Afrika (Sydafrika, Botswana, Moçambique och Swaziland) för att berätta om mig själv och Sverige. Det var otroligt hedrande för mig att bli uppmanad av en medlem att söka till GSE projektet som det heter och att efter flera intervjuer på engelska och svenska bli utvald att få åka.  Jag kommer att berätta mer om Rotary och  resan vid senare tillfälle men måste dra lite info om vilka Rotary är. Jag information ifrån wikipedia.

"Rotary internationell organisation sov verkar i 200 olika länder och är för kvinnor och män. Medlemssammansättning utgörs av "ledande eller framstående" personer från olika verksamheter inom näringsliv, samhälle och organisationer, med gemensamt intresse för Rotary idéer, engagemang och det gränslösa nätverkets möjligheter. Rotarian intresserar och verkar för att höja den humanitära och etiska standarden i samhället -

"verka för tjänandets ideal som grundval för all rättskaffens gärning" - en förutsättning för fred i världen. Man ser medlemmarnas personliga bekantskap med varandra som ett medel för detta. Organisationens motto är på engelska ”Service above Self”, på svenska ”osjälviskt tjänande”. Medlemskap sker oftast genom rekommendation, men intresserade uppmuntras att besöka klubbmöten som gäst."

Det handlar inte om att uppoffra sig utan att dela med sig.

Det är först när jag  själv släppte tanken om att det var en uppoffring ifrån min sida att arbeta ideellt som jag fann lyckan i det och det var först då som jag kände av och objektivt kunde se den positiva inverkan det fick på mitt liv.

I gemenskapen med andra människor finner vi lyckan. Jag finner mig själv alltid lyckligast när jag umgås med andra människor som i en positiv atmosfär med familj och vänner eller när man funnit någon ny spännande person som man bara vill veta allt om. Det är speciellt roligt, jag älskar träffa nya människor.

När vi är glada och lever lyckligt så sprids det i omgivningen till främlingen på gatan eller en vännen i hemmet.

Ett sätt att finna den lyckan är att sträva efter att sprida din lycka till andra människor. Alltså "så" den runt sig för att sedan skörda den. Tillslut lever man i en djungel av lycka som konstant bär frukt. När man ger livskvalitet så får man så otroligt mycket mer tillbaks. Det börjar med att finna sin egen inre lycka, för att verkligen vete vad som är lycka för just dig vilket kan ta en livstid för många. Jag tror att alla har sina unika sätt och metoder att finna den för att den kan ligga undangömd på olika ställen hos olika människor.

Det är efter dessa filosofiska tankar som jag väljer att leva mitt liv, och kommer att dedicera överskådlig framtid till att få andra att känna på samma sätt. Det får ta den tid det tar men målet är satt.

Till hösten flyttar jag till Stockholm dit min bror bor, för att påbörja studierna som kommer visa vägen för mig att nå mitt slutliga mål. Mitt första delmål är att läsa Retorik alltså lära mig så mycket jag bara kan om den filosofin att just förmedla budskap och att övertyga.

Det ska vara grunden jag ska stå på inför min vidareutbildning, att när jag läser vidare så ska jag ha med mig redan ifrån grunden hur jag kan presentera och relatera till allt jag sedan ska lära mig. Tanken är att jag ska kunna använda retoriken inte bara i livet när jag är klar med studierna utan även genom retoriken kunna finna min egen studieteknik och redan ifrån starten av inlärningen kunna applicera retoriken på hur jag själv ska kunna förmedla kunskapen vidare. Det är min övertygelse att så som jag ser på människan och livet är ett livsbejakande sätt och jag har siktet inställt på att jag personligen ska föra våran värld minst ett litet steg mot en ljus framtid.

Kan jag åstadkomma enbart en positiv förändring i en människas liv så vet jag att kommer att göra mina föräldrar, bröder och vänner stolta, vilket betyder allt för mig eftersom att utan dem så hade jag inte varit den personen jag är idag och det är i våran förtjänst tillsammans om jag lyckas åstadkomma en positiv förändring i världen. Även om jag bara lyckas förbättra en persons liv så kan det vara starten på en revolution. En revolution kan startas ifrån den enda personen och göra storverk. Möjligheten finns och i tidens dimma finns facit.

Vägen dit kommer vara lång och slitsam men jag har all tid i världen att ta mig dit och kommer att behöva allt stöd jag kan få.