Pathos

Helgen började med att efter jobbet så stressade jag iväg för att redan vid 18:00 så skulle vi för fjärde gången träffades med African Society. I X-huset på högskolan.

Kvällen var titulerad som samkvämskväll med samtal kring en film som vi skulle se.

Jag skulle stå för valet av filmen och det visade sig att jag skulle tycka vara svårare än vad jag trott. Jag var väldigt osäker hur jag skulle tänka i valet av film. Det är ju inte som om jag saknar filmtips utan jag har en mängd av vad jag tycker är otroligt bra filmer. Min filmsmak är dock lite svår att hitta ett mönster i för den är väldigt indelad i kategorier utifrån vilken känsla man har i kroppen när man se filmen och efter vilken känsla man vill lämnas med i kroppen efteråt. Jag kan inte påstå att jag brukar följa en viss genre med filmer utan har en sorts fruktsallad av filmtips med olika frukter i efter utifrån "dagssuget".

Nu var fallet det att jag skulle välja en film som ska visas för 10-15 personer där de flesta är mellan 25-35 år och män som är födda och uppvuxna i Afrika med varierad blandning av nationaliteter som Somalien, Etiopien, Ghana, Tanzania, Zimbabwe, Nigeria mm...(glömmer vilka länder de kommer ifrån för min geografi av de afrikanska länderna är begränsad och på grund av det när man inte vet vart landet ligger så är det svårt att lägga på minnet när man inte kopplar det till en plats på karan, och jag känner mig dum när man ska fråga för fjärde gången) Hur ska jag tänka när jag väljer en film som de ska tycka är bra? Det ska samtidigt vara en film som har en tanke bakom de så att man har lite underlag för att samtala och diskutera efter. Vikten av att den skulle vara bara och sitta på matreal att samtala kring var ytterst viktig för mig, men när jag visst att vikten av att det skulle vara bra och inte få dem att tappa intresset var lika viktigt! Att välja film och visa för människor som har en så otroligt annorlunda bakgrund än mig själv med en uppväxt i länder och kulturer som jag inte ens kan drömma om hur det formar en människa gjorde det så otroligt svårt! Jag menar inte att de skulle komma ifrån fattigdom vilket man lite fördomsfullt kan tänka sig utan de stora kulturskillnaderna i uppväxten, vilket måste ju format våra olika filmsmaker till att bli rejält olika.

De är uppvuxna i samhällen som styrs på sätt som jag tror att vi i den trygga och demokratiska västvärlden inte riktigt kan relatera till. Vi kan ju alltid försöka att tänka sig det men att gå så djupt in med tanken så i hur ett helt annorlunda kulturellt samhälle formar en människa är något som jag inte klarar av. Jag vet ju ingenting om deras länder, mer än de som man sett i filmer som t.ex. Somalien, där utspelar ju "Black hawk down" sig.

Även om det enligt mig är en riktigt bra, otroligt hemsk och intensiv film så tror jag inte riktigt att den visar Somaliens rätta jag, och inte hade varit lämplig att visa för dem. Jag måste dra en liten anekdot när jag ändå är inne på "Black hawk down" för det är så att det är Sveriges mest framgångsrika ljudläggare som gjort allt ljud till den filmen, vilket om man lyssnar lite extra på är otroligt bra då det inte är en enda tyst sekund i hela filmen som säkert är 2,5 timme lång! Tänk extra på ljudet i den filmen nästa gång du ser den, hur det lindar in och förmedlar den pressade sitsen som de är i.

I alla fall så heter den ljudläggaren Per Hallberg och hade ett program i Sommar i P1 -08 tror. Han är alltså en av Hollywoods främsta och är titulerad "Supervising sound editor" till filmer som Heat, Face/Off, Braveheart, Gladiatorn, Patrioten, Bourne filmerna, Haniball och många kända där till... Jag kan varmt rekommendera att lyssna till det programmet!

Länkar det här http://sverigesradio.se/laddahem/podradio/sr_sommar_i_p1_080807030123.mp3

Han berätta mycket om olika kändisar som han arbetat med bland annat när arbetade med Anthony Hopkins (116 filmer) som visade på en otroligt medmänsklig sida av Anthony.

Tycker man att det är intressant med Hollywoodlivet och dess stjärnor berättat ur en mogen synvinkel så är det programmet något för dig. Han talar även lite om Joaquin Phoenix, Jack Nickelson men den vad jag tycker var mest spännande är anekdoten om efter han vunnit andra Oscars statyett och skulle på efterfesten hos Prince, dit man får VIP när man vunnit en Oscar annars var det omöjligt att komma in där om man inte var personlig vän med honom. Han berättar om när Prince och Stevie Wonder under kvällens gång sjunga några låtar kring pianot mitt i huset och han berättar hur Stevie får med Prince på att improvisera fram en låt..

Fokus! Jag måste lära mig inte glida ifrån ämnet! Men jag är väl sådan som följer hjärtat och vad det säger till mig.

Jag ville ju inte välja en film som kan upplevas som kränkande för det är såklart många av hollywoodfilmerna som målar upp en sorts världsbild som inte riktigt stämmer för en människa som växt upp i en diktatur i Afrika, för alla är inte vårt västs sätt att se på välden de samma som deras.

Jag var osäker i valet men jag var säker på att jag valde en film som Jag verkligen älskade. Jag visste att hade mycket att ge i både samtalsunderlag som glädje genom och filmens med & motgångar inlindat i underbar musik.

Det blev Remember the Titans som jag lånat av Ola kvällen innan. Det är en film som utspelar sig i Verginia US. i början på 70-talet när skolorna började att integreras, alltså att skolorna började med att blanda svarta och vita elever i samma klasser. Det är en film med mycket diskussions underlag t.ex. rasism, genus, vikten av samarbetsvilja för att nå sina mål och stereotyper.

Även om den visar på en tids samhälle som bara var för 40 år sedan där normer och värderingar var helt annorlunda och visar ett djupt rasistisk samhälle i närheten till uppror.

Trotts detta så lyckas producenten att linda in den till en varm och underbar feelgoodfilm.

Musiken är så otroligt bra och välplacerad så den blir nästan magisk i sig och lyckas binda ihop filmen till ett mästerverk.

I alla fall, vi träffades upp på högskolan i X huset men fick byta till en sal i S huset efter lite komplikationer med DVD spelare, men transaktionen gick smärtfritt och resulterade i ett mycket bättre slutresultat.

Precis innan jag lämnade hemmet så lyssnade jag på P1 och följde utvecklingen i Egypten som precis då resulterade till Mubaraks avgång eller störtning, beroende vem du frågar. Så med det i tankarna så när vi fått igång projektorn och kopplat den till internet så satte vi på ett livesändning ifrån AlJezeera på engelska, den Egyptiska Tv-kanalen som rapporterade live och visade bilder ifrån Tahrir torget.

Efter att ha följt det en stund och talat lite om storheten i vad som händer där så tänkte jag att vi var tvungna att sätta på filmen snart, men jag ville inte det för vi hade precis fått igång ett samtal om Afrika och dess olika ledare som jag tyckte var så otroligt intressant och insiktsfullt eftersom att det var vittnesbörder. De fick mig verkligen att förstå vilken stor dag det var för Egypten och demokratin, att allt som hände just nu kommer för all framtid vara nerskrivet i historieböckerna som när människorna själva lyckats få bort Hosni Mubarak ifrån makten fredligt på ett fredligt sätt utan att omvärlden gjorde annat än att se på och beklaga vad som hände.

Jag tyckte det var ett otroligt intressant samtalsämne, så jag stängde av livesändningen sa till dem att jag gärna vill höra på deras historia och åsikert om hur deras land styrs och deras tankar kring diktaturerna i Afrika och hur en transaktion till demokrati skulle kunna gå till.

Vi satt nog i en timme och pratade, jag lyssnade mest men ställde även lite frågor för att förtydliga så jag förstod det rätt. Att näst intill alla länder i Afrika styrs idag genom diktaturer var faktiskt något som jag inte var medveten om eller hade reflekterat över. Några länder går in under en sorts demokratisk mantel där folket får rösta men som jag förstod det är för att folket ska känna sig delaktiga och att det var för att det utåt ska se demokratiskt ut men styrs ändå av en diktator eller ett diktator liknande parti genom valfusk och genom att manipulera befolkningar.

Jag ställde dem frågan om huruvida de tror att det är korruptionen som förhindrar utvecklingen av samhället och dess väg mot demokratin till ett civiliserat och välsköt land? De berättade hur korruptionen fungerade och att alla som arbetade för "goverment" var korrupta. Det beskrev det näsan som en omedvetenhet om att det bara en del av systemet, det var så det fungerade och alltid gjort. Som jag förstod det så upplevdes det inte av den vanliga medborgaren i landet som korruption för att det ingick i vardagen och var ingrott i samhället att man betalade för vissa saker och det var inte konstigare än att vi om vi skulle få en parkerings böter att vi betalar den.

Då frågade jag om hur de tror att de ska kunna bli av med korruptionen, om trycket av att "nu får det vara nog" skulle komma ifrån människorna, de vanliga medborgarna eller ifrån toppen och de som styrde landet och dess lagar. De trodde att det måste komma ifrån toppen för att som de sa innan, för att den vanliga medborgaren så är det så djupt ingrott i vardagen så de inser själva inte det stora problemet för att de knappt ser det, antingen det eller att de alla vet människor som försökt stå upp för det som är rätt och hamnar till slut i en svart påse.

Då förklarade jag min förståelse över att ändringar inte kommer i de länder där de som är i toppen måste förbjuda och sätta ett hårt reglemente mot korruption när de är de själv som tjänar absolut mest pengarna och makt av alla. Även de godhjärtade som befinner sig i de höga positionerna med vilja om förändring riskerar sitt och framför allt sin familjs liv om och när de skulle börja pilla med de girigastes inkomstkällor.

Det är en otroligt ond cirkel som kommer vara svår att bli av med. Jag vet själv hur det var när jag var runt i Egypten -07 då köpte man allt ifrån att bli torkad efter ett toalett besök till eskort av 2 jeepar med 4 personer per bil beväpnade med skarpladdade Kalasjnikovs när vi skulle köra en dag genom Sahara, de sa att det härjade vägpirater längst vägen men vår Egyptiske guide sa att bara var att betala dem, allt för att pressa oss på pengar och det var inte mycket att göra än att betala. Det var bara en liten vinntesbörd av hur korruptionen var närvarande när jag var där! Jag har ett till exempel till när jag ändå är inne på det för vi blev stannade av en polisbil när vi åkte taxi på någon av våra galna äventyr i Kairo, han sa något om en söndrig lampa eller liknande vilket var det löjligaste jag hört för att var och varannan bil såg ut som om den hade legat på skroten i 10 år, de var så otroligt buckliga och slitna!(fast ibland körde det runt dyra bilar då det bildades en sorts osynlig sköld kring den som fick andra bilar att ta avståd som de inte gjorde annars, de visste väl att det kunde göra fysiskt ont att buckla deras bilar. Det är faktiskt en av de oförglömliga minnena jag har i mitt liv, att åka taxi i framsätet på en bil där det inte finns säkerhetsbälte i Kairo mitt på dagen, den trafiken är värre än något som jag har sett i hela mitt liv! Då har jag ändå varit i LA downtown vid lunchtid, suttigt i vår hyrbil på the strip i Las Vegas precis när skymningen faller och staden förvandlas till "The city of sin", eller i taxi på väg till MBK i Bankock, allt detta var ingenting jämfört med de trefiliga Kairos gator där de körde fem bilar i bredd och tutade konstant samtidigt som de lekte blinkleken med lamporna... det var väldigt exotiskt nu när jag tänker tillbaks på det!

Ni som varit i Kairo vet vad jag pratar om? I vilket fall, i det fallet med taxin fick vi köpa oss ur en med! Och den polisen fick lite extra pengar i fickan. Korruptionen är som jag förstår det den största orsaken som tillåter diktatorer att stanna kvar vid makten. Det var ju som man hörde på nyhetsrapporteringarna hur människor köptes för att gå ut och starta upplopp i Mubaraks namn.. Jag vill bara önska Egypten lycka till nu när de står inför en hård framtid nu, förändringen behövs men övergången dit kommer att vara jobbig för många.. det kommer att ta hårt på krafterna hos medborgarna innan de lyckats strukturera upp en ny nationen till en fungerande demokrati. Att anpassa människorna till deras nya sätt att leva kommer att ta sin tid. Jag hoppas verkligen att det blir en bra första ledareför landet som tar tag i korruptionen så de inte glider tillbaks in i sina gamla fotspår

Fokus!

Vi kom även in på ämnet tvångssteriliseringar av tjejer. Det var ett otroligt hemskt ämne att lära sig om, att höra om hur man på det sättet kan kontrollera kvinnornas livsframtid, genom att utsätta dem för ytterst farliga och mänskokränkande avskyvärda ingrepp. För att de efter att blivigt steriliserade om de ens överlever ingreppet, så ska de klara dig under en lång och fruktansvärt hårda läkningsprocess. Som steriliserade eller "omskurna" hur de nu tänker när de valde de ordet, så inte gifter de sig aldrig och kan såklart inte få barn heller.

På det sättet knyts till evig tjänstgörning för familjen, ta hand om familjen när föräldrarna blir gamla. Det är närstan som en pensionsförsäkring att sterilisera (hur många per familj fick jag ingen uppfattning om)

Tyvärr så resulterade såren efter ingreppen till deras död.

Kvällen avrundades med att vi såg på filmen, åt lite godis, chips och drack kaffe lite lätt småsnack efter eftersom att vi pratat så mycket innan men jag blev glad för att jag blev hyllad för att ha valt en riktigt bra film!

Vilket så klart kändes väldigt bra! Det blev en väldigt trevlig kväll där jag fick lärt mig otroligt mycket som jag sedan dess har gått och reflekterat över under resterande del av helgen!

Igår började jag dagen med att möta upp ett gäng på 12 kompisar och vänner för att på nyhems cafét äta frukost buffé tillsammans. 55kr, rena rånet! Jag tror det kan ta och bli en rutin av lördagsförmiddags träff med vännerna då vi förra helgen med åt frukost till sammans med bra uppslutning fast på Scandic.

Resten av dagen spenderade jag med att lära mig att spela in Google Earth turer och fick klart dem och jag fick till slut lärt mig ett program IshowU som spelar in vad som händer på skärmen så att jag kan expotera filmerna ifrån Google Earth och till filmsekvenser som jag kan spela upp i PowerPoint presentationen i när jag är i Sydafrika mm...

Jag avslutade kvällen med att möta upp med en tjejkompis Mathilda och hennes syster och följde med dem och deras vänner till en förfest där de haft sittning tidigare under dagen för att sedan gå till Kåren där det var en stor studentfest "Hjärtslaget" dit alla olika kårmedlemmar ifrån hela Sverige var inbjudna. Oskar mötte upp på vägen dit och vi kom in smärtfritt. Mycket folk, lite dans och det mest smöriga "After Beach" all Gyllenetider bandet i världshistorien läppsynkade till deras hits.

Roligt kväll med något annorlunda för en gångs skull! :)

Må väl min kära läsare. /Örjan

 

 

Vilka är det som ska som bära Sverige och föra landet framåt i framtiden?

När man har haft si sådär en millisekunds betänketid så vet man att det är dagens unga. Det kan väl inte råda några tvivel om att det är ungdomen idag som kommer att styra landet och vara de som är de drivande i samhället och sätta normerna för morgondagens ungdomar och landet och världens framtid?

När jag nåddes av nyheten av att enligt BRIS "Barnens rätt i samhället" så hör allt flera utsatta barn av sig till deras jour telefoner mer än tidigara, närmare 115 000 kontakter gjordes 2010 vilken är den högsta siffran som uppmätts hitintills. Framför allt hör barn av sig för att de blivit fysiskt misshandlade.

Att detta sker är kanske inte "breaking news", alltså en NYhet men siffran är skrämmande och det är ett hemskt faktum som speglar baksidan av vårt utåt väl ansedda Sverige.

Vad är det i samhället som formar sina medborgare att misshandla sin barn? Vem ska bära ansvaret?

Ansvaret tycker jag måste ju läggas på samhället, alltså på oss som väljer våra ledare. Det är vi som väljer vad vi vill se på TV, alltså vilka intryck som vi vill matas med. Det är vi som är ansvariga för hur vårt land ser ut idag och kommer se ut i morgon, man kan inte skylla på toppen alltså på politikerna och de andra som styr landet och medierna. Det är vi som bygger samhället, de som styr är inget utan oss, de vanliga invånarna av Svea rike.

Vi måste ta ansvar för hur vi vill att vårt samhälle ska se ut, vi måste engagera oss. Men först och främst måste vi forma en vision över hur vi vill att vårt liv ska se i framtiden. Sedan måste vi göra vad som krävs för att få det som behöver ändras att ändras. Jag tror att det är en mentalitets förändring som vi behöver.

En omvärdering över vad livet ska handla om, en ändring i centerringen i av vad pengar betyder för oss och vad vi lägger dem på. Vi har fastnat i en konsumtionsmani där människor tappat fokus på allt av genuint värde i livet och det går inte att köpas. Vi lever våra liv för att kunna fylla våra materialistiska begär och redan för en månad sedan alltså långt innan vi fått vår lön så vet vi vad pengarna ska gå till. Den absolut största delen är går till sådant som vi inte behöver utan efter att man intalas ifrån media och samhällsnormerna så behöver vi det här och det här.

Man vill så klart inte sticka ut ifrån mängden så det är bäst att göra som grannen eller dem på TV.

Pengar läggs i överflöd på allt ifrån kläder, inredning, löjligt onödig renovering, bilar, båtar, elektronik men även på självdestruktiva beroenden som alkohol, tobak och droger och om vi får några pengar över så lägger vi dem på tipset för att stilla vårt spelberoende. Skulle pengarna ta slut för tidigt så tar man ett lån som man tänker betala tillbaks så fort man får lön.

Behöver vi allt detta? Nej! Vill vi ha det ändå? Ja, det är klart. Det är så enkelt att köpa sig saker för det leder till en direkt tillfredsställelse oavsätt hur kort den må vara.

Jag fick själv lön idag och visst har jag bestämt mig för att spara så mycket som möjligt (som vanlig) men jag känner mig just nu så rik så jag tror jag tar en sväng på går in på Ebay eller kanske Lauritz och ser om jag hittar något som ännu inte vet att jag vill eller minst av allt behöver, men det går snabbt att men det är enkelt att ändra på! Så fort man kommer in på en sida som Ebay så finns det mängder och åter mängder av saker som jag hade velat ha och det skrämmande är att det behöver knappt ta 20 sekunder så är det köpt och betalt på väg hem till min brevlåda. Visst är det gött! Helst när jag lämnats med tanken att.. jag kollar lite till, det är så billigt och jag har ju ändå precis fått lön! Jag kan behöva ett par solglasögon till som jag kan använda till sommaren, även om solen knappt har ju börjat komma fram än så syns den till lite då och då, så då kan jag kan ha dem när jag kör bil fram tills den riktiga solen kommer. De kommer blir grymt snygga!

Vi letar upp våra egna anledningar att motivera varför vi spendera våra pengar saker som vi bra får en tillfällig tillfredsställelse utav, när man står i slutet på månade och börjar bli hungrig så kan jag ta på mig solglasögonen och se om de mättar.

Visst överdriver jag lite nu....(?) men ändå inte särskilt mycket för det finns 1000 och åter 1000 tals människor som köper och köper tills de sitter så djupt nere i skiten att de kommer inte upp igen och ringer till TV4 för att beställa bärgningsbil.. och så är de med i lyxfällan så vi andra kan sitta hemma på våran 50 tums 3D led TV och gött oss på tanken att det aldrig skulle hända oss. Men vipps så kommer det reklam och oj en dansande bebis som talar i telefon. Så startar ett nytt begär. Vi vill alla ha saker som är matrealistiska och som man kan se framför sig och ta på.. bäst av allt, andra kan se att man har det framför sig. Livet blir så mycket enklare när det handlar om saker som vi kan se och ta på. Det blir så konkret på något sätt, vem man är när man kan visa det i saker och stil.

Mitt råd är att lägg era pengar på att reas och upplev! Ee världen, träffa folket, ät god mat du aldrig hört talas om, ta del av kulturer och använd alla era sinnen till max. Njut.

Majoriteten av människorna idag lägger inte pengarna på att investera i sig själva.

Om det känns lättare för dig så säg att du köpa din kunskap genom att resa. Med resa menar jag inte åka en vecka till Kos och dansa nätterna långa på skumpartys och dricka tequila bodyshots ur navlar, inte heller menar jag att lägga er vid polen i Thailand och läsa en bok. Även om alternativ 1 lockar väldigt mycket på sitt sätt och alternativ 2 på sitt! Det är inte det jag menar med att resa, det är inte det som jag lägger i ordet.

Vi lever i ett lidande land där tonåringars självmords siffror ökar och närmar sig de att bli de högsta i världen.

Vi måste stanna upp och inse att det är något som inte stämmer för det ligger inte i våran natur att bete sig så.

Vad kan vi göra för att ändra på det? Vad kan du och jag göra personligen för att ändra på det?

Vi måste gå till grunden med vad det är som förgiftar människorna i det här landet

(det är dock inget lokalt problem till bara Sverige, men vi måste börja ta ansvar för oss själva först)

så att vi formas till att bli hjärtlösa vuxna som misshandlar våra barn och sedan tar  vi alla våra egna liv.

Ansvaret att göra något åt det ligger på oss alla, vi kan inte fortsätta att vända ryggen till det och säga att de ska "dom" lösa.

/Örjan

Min deklaration, det här är Örjan, känner du honom?

Den sa att populära ungdomar plågar sina skolkamrater fysiskt och fysiskt mest av alla i skolan, och allt eftersom att de klättrar i det sociala närverket så ökar deras aggression. I studien så bestämdes studenternas nivå av popularitet utifrån hur centrala det var i vänskapsnätverket på skolan. Författarna av studien definierat att plågande var att skada eller orsaka smärta mot en annan. Det kan vara fysiska (t.ex. att slå, knuffa eller sparka), verbala (t.ex. utskällning, hot eller kränkning), eller indirekt (t.ex. att sprida rykten eller utfrysning).

När jag hörde det så tänkte jag att det är väl ingen nyhet, ännu en studie som bevisar det som man tidigare ansåg sig själv veta efter att ha levt i eller kring en skolmiljö i större delen sitt liv.

Men det var en del till i studien sin gjorde den otroligt mycket intressantare än vad jag först tänkte.

Det var att toppskiktet av de populäraste eleverna, de översta 2% likt de i den absoluta bottnen plågade sina skolkamrater allra minst.

Spännande tänkte jag då det satte igång tankarna i mig! Min första tanke var så klart "Yes! De snälla är de som äger toppen!" Äntligen en studie som visar det på pappret! Godheten lönar sig i praktiken med! Jag kände mig  verkligen innerligt glad och sugen på att komma hem och blogga och reflektera lite över de för jag kände mig så säker på att de 2% bestod av genuint god människor och det var just de som gjorde att befann sig på toppen av den sociala eliten just på grund av godheten i personen.

Efter att ha talat med flertalet olika människor(eftersom att jag inte kunde sluta tänkta på det) om studien så har alla av dem först kopplade det och lagt fram påståendet till att de 2% inte orsakade skolkamraterna någon skada för att deras vänner gjorde det åt dem och att de bara såg på och lät det ske. Alltså inte som jag först tänkte. Jag måste säga att jag inte ens tänkt den tanken än och jag blev tagen med byxorna nere kändes det som! (vilket inte är lika roligt som det kan låta, jag vet.. 930A) :)

Eller kanske lever jag i ett samhälle som smittats av viruset epidemin  "Cynisk Pessimism" som jag vill förklara  som en sorts psykos där människors livssyn sakta med säkert leder offret till att blir..... en känslokall människa som i i första hand tänker det värsta om människan och samhället och alltid ser glaset som halvtomt, se vad som saknas och inte vad vi har, att leva efter att fylla begäret efter mer vad det än handlar om.

Är det verkligen den världen vill vi leva i? Det är upp till individen, var och en av oss att välja hur vi vill leva våra liv. Valet är vårt, hur vi väljer att se på världen och hur vi väljer att se på andra människor är helt upp till oss. Vi kan enbart själva välja hur vi vill leva våra liv, våra tankar är enbart våra egna. Det är i tanken allt börjar. Inne i din egen kropp startar en process som slutar med att man blir medveten. När man kopplar ihop hjärta och hjärna och börjar se glaset som halvfullt. När man lär sig att koppla samman all ny information. När man tar del av ny information och reflekterat över den är som att få en ny del av ett pussel, medvetenheten ger förmågan att finna platsen för just den pusselbiten i ditt livs pussel.

Det finns och kommer ständiga finas påtryckningar ifrån alla håll om vad vi materialistiskt behöver eller hur man ska träna och äta och bör leva våra liv, påtryckningar som är grundat i påtryckarens egenintresse eller vinstintresse. Tänk alltid till kritiskt både negativt och positivt på dem och det som erbjuda dig något.

Bli en medveten människa och tänk verkligen ut vad du behöver i ditt liv, även om det är för en kortare period, man behöver inte planera sitt liv men att ha en punkt i framtiden där man ställer sig frågan igen, vad behöver jag i mitt liv för att göra dig genuint lycklig. Tiderna förändras och vi med dem.

Skriv ner dina tankar, titta på dem och reflektera då och då över hur viktiga de är för dig. Hur ditt liv skulle se ut med respektive utan just de värderingarna. Gör ett aktivt och medvetet val över hur du vill se på och leva ditt liv. Tänk på att människor nära dig smittas av hur du väljer att leva ditt liv och resonera kring det.

Börja med dig själv, få klart för dig vem du är idag, vem du vill vara i morgon och upprepa den processen då och då. Snart sprider hur du ser på ditt liv runt dig, till dina vänner som sprider det till sina som snart kommer att smitta av sig på samhället och i sin tur landet och i sin tur resten av världen.

Oavsett om du väljer att leva ett cyniskt liv alltså se "livets glas" som halvfullt och fokusera på världens brister och inte dess möjligheter, att se vad som saknas och bara finna sig i det utan reflektion gå vidare, det är tycker jag att vända ryggen till världen och din medmänniskas behov, alla har vi behov.

Ingen man är en ö för alla behöver vi och förlitar oss på någon. Är det någon som inte har någon så hjälp till att själv fylla det tomrummet eller hjälp till att få det fyllt av någon annan. Gör något för din medmänniska.

Precis som det negativa sprids runt den så kommer det att sprida sig om du välj att leva ett positivt liv.

Alla har vi känt hur en person som kommer in i ett rum antingen är positiv och glad eller negativ och arg har förändrat stämningen i hela rummet. Jag vet flertalet personer som verkligen får mig att må bra och man blir glad i deras närhet utan att de gör något speciellt. Jag vet även några med motsatt effekt. Det är spännande hur en person medvetet eller omedvetet smittar av sig på andra!

Lev ett liv där man ser möjligheterna i allt och alla, ett liv av drömmare för drömmare. Väl dina mål och vad du vill stå för och lev medvetet i tankarna.

Jag lever i den världsuppfattningen att de 2% är eller i alla fall har potentialen att vara genuint goda människor och att människorna för dras till dem på grund av det just det att de har en given respekt. Min definitionen av vad respekt är: att man visar uppskattning och hänsyn samt en sorts heder för människan, det är inget som man kan ta ifrån någon annan och lägga på sig själv som många mobbar gör. Nej! Respekt den ges till dig likt en gåva ifrån dina medmänniskor. Anser jag. Sjävrespekten är samma normer men att man applicerar och behandlar sig själv efter dem. Inte att man är medveten om vad det betyder utan verkligen lever upp till det. Vilket jag tror många människor upplever som svårare. Svårare att respektera sig själv alltså än andra.

Jag tror att bristen på själv respekt är grunden till många problem, stora som små, mycket handlar om att våga se sina egna brister och i världen både i individen och nationellt.

Även om det nu inte går att bevisa så tror jag ändå att det är så som människan är innerst "programmerad" att fungerar på de sättet att en positiv syn på livet och att visad respekt för andra och självrespekt följer den röda tråden som genomsylar alla människors liv.

Jag tror att det är därför jag dras till tron och Gud, kyrkan och människorna där. Det är så tydligt att de delar min grundtanke om att människor finns på jorden för att de ska leva och frodas i godheten under respekt för varandra och naturen. Att allt som vi vill att människor ska göra för oss gör vi för dem först utan någon som helst begär och frågar inte efter garanti när vi gjort något gott. Jag tror inte att man ska  göra goda handlingar till höger och vänster för att bli gengäldad, men lever med önskan att längre fram på livets väg träffa andra som tänker på samma sätt. Tyngden med detta ligger inte bara i att tänka utan att ta det ifrån tanken ända ut i handen, till handling. Om du sett filmen "Pay it forward" så sätter de fingret på de bra, att man ska göra goda handlingar för andra för att de själva ska göra det vidare till andra men att de inte ska göra det tillbaks till den som först gjorde det för dig. Det får mig att tänka på Rotarys motto ”Service above Self”, Rotary är de som vill och ska skicka mig i en månad till södra Afrika (Sydafrika, Botswana, Moçambique och Swaziland) för att berätta om mig själv och Sverige. Det var otroligt hedrande för mig att bli uppmanad av en medlem att söka till GSE projektet som det heter och att efter flera intervjuer på engelska och svenska bli utvald att få åka.  Jag kommer att berätta mer om Rotary och  resan vid senare tillfälle men måste dra lite info om vilka Rotary är. Jag information ifrån wikipedia.

"Rotary internationell organisation sov verkar i 200 olika länder och är för kvinnor och män. Medlemssammansättning utgörs av "ledande eller framstående" personer från olika verksamheter inom näringsliv, samhälle och organisationer, med gemensamt intresse för Rotary idéer, engagemang och det gränslösa nätverkets möjligheter. Rotarian intresserar och verkar för att höja den humanitära och etiska standarden i samhället -

"verka för tjänandets ideal som grundval för all rättskaffens gärning" - en förutsättning för fred i världen. Man ser medlemmarnas personliga bekantskap med varandra som ett medel för detta. Organisationens motto är på engelska ”Service above Self”, på svenska ”osjälviskt tjänande”. Medlemskap sker oftast genom rekommendation, men intresserade uppmuntras att besöka klubbmöten som gäst."

Det handlar inte om att uppoffra sig utan att dela med sig.

Det är först när jag  själv släppte tanken om att det var en uppoffring ifrån min sida att arbeta ideellt som jag fann lyckan i det och det var först då som jag kände av och objektivt kunde se den positiva inverkan det fick på mitt liv.

I gemenskapen med andra människor finner vi lyckan. Jag finner mig själv alltid lyckligast när jag umgås med andra människor som i en positiv atmosfär med familj och vänner eller när man funnit någon ny spännande person som man bara vill veta allt om. Det är speciellt roligt, jag älskar träffa nya människor.

När vi är glada och lever lyckligt så sprids det i omgivningen till främlingen på gatan eller en vännen i hemmet.

Ett sätt att finna den lyckan är att sträva efter att sprida din lycka till andra människor. Alltså "så" den runt sig för att sedan skörda den. Tillslut lever man i en djungel av lycka som konstant bär frukt. När man ger livskvalitet så får man så otroligt mycket mer tillbaks. Det börjar med att finna sin egen inre lycka, för att verkligen vete vad som är lycka för just dig vilket kan ta en livstid för många. Jag tror att alla har sina unika sätt och metoder att finna den för att den kan ligga undangömd på olika ställen hos olika människor.

Det är efter dessa filosofiska tankar som jag väljer att leva mitt liv, och kommer att dedicera överskådlig framtid till att få andra att känna på samma sätt. Det får ta den tid det tar men målet är satt.

Till hösten flyttar jag till Stockholm dit min bror bor, för att påbörja studierna som kommer visa vägen för mig att nå mitt slutliga mål. Mitt första delmål är att läsa Retorik alltså lära mig så mycket jag bara kan om den filosofin att just förmedla budskap och att övertyga.

Det ska vara grunden jag ska stå på inför min vidareutbildning, att när jag läser vidare så ska jag ha med mig redan ifrån grunden hur jag kan presentera och relatera till allt jag sedan ska lära mig. Tanken är att jag ska kunna använda retoriken inte bara i livet när jag är klar med studierna utan även genom retoriken kunna finna min egen studieteknik och redan ifrån starten av inlärningen kunna applicera retoriken på hur jag själv ska kunna förmedla kunskapen vidare. Det är min övertygelse att så som jag ser på människan och livet är ett livsbejakande sätt och jag har siktet inställt på att jag personligen ska föra våran värld minst ett litet steg mot en ljus framtid.

Kan jag åstadkomma enbart en positiv förändring i en människas liv så vet jag att kommer att göra mina föräldrar, bröder och vänner stolta, vilket betyder allt för mig eftersom att utan dem så hade jag inte varit den personen jag är idag och det är i våran förtjänst tillsammans om jag lyckas åstadkomma en positiv förändring i världen. Även om jag bara lyckas förbättra en persons liv så kan det vara starten på en revolution. En revolution kan startas ifrån den enda personen och göra storverk. Möjligheten finns och i tidens dimma finns facit.

Vägen dit kommer vara lång och slitsam men jag har all tid i världen att ta mig dit och kommer att behöva allt stöd jag kan få.

Under tiden som församlingen bad Vår fader och kom till..

"och förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss"

Just då klämmer en person i församlingen i ifrån tårna jag omformulerar sig lite men säger, nästan skriker ut:

"FÖRLÅT OSS VÅRA SKULDER SÅ ATT VI KAN BLI GODA NÅGON GÅNG!!!"

Lite paff som jag blev sneglade jag över axeln och kollade dem det var och om det var mer på gång eller inte, personen satt kvar stilla och oberörd medan hela församlingen började vida på sig i sina stolar och lite viskande började höras medan ett smått obehag spred sakta sig över salen.

Men jag tänkte "amen på de ja!", någon gång får vi väl ta o rycka upp oss som mänsklighet och bli goda.

Vidare i historien.. efter en liten stund och några sånger senare så var det glömt.

Vi hade under en sång ett moment där du fick gå fram och tända ett värmeljus och sätta den på en världskarta och sända en tanke till någon som befinner sid där du sätter ljuset. Det var första gången jag varit  med om att man satte det på karta, det kopplades en stark känsla till dem man tänkte på är man såg kartan framför sig så blev bilden i huvudet tydligare på vem man tänkte på. Jag satte ett på den södra delen av Afrika som jag ska resa till maj och sände en tanke till alla de människor jag ska träffa där men speciellt till de olika värdfamiljer som jag ska bo hemma hos, men även ett ljus till en vän som numera är bosatt i Thailand.

Åter till personen som utmärkt sig tidigare, den gick nu fram till altaret i stället och satte sitt värmeljus på träaltaret. När gudstjänsten avslutades gick min gudstjänstvärdskollega fram till hennes ljus för att sätta det på de plexieglas som skyddar dukarna på altaret ifrån smuts, men hon skulle flytta det så att det inte skulle lämna ett brännmärke i altaret eftersom att de skulle få brinna i drygt en timma till. När hon närmar sig hennes ljus så börjar personen som tidigare utmärkte sig att skrika högt, svära och skälla ut henne ända ifrån bänkraden så det hekade i den fortfarande halvfulla kyrkan för att inte fick släcka ljuset, vilket inte var hennes tanke eller det hon gjorde.

Den här personen fick jag sedan höra har ett trassligt liv inombords. Efter att jag talat lite med personen efter gudstjänsten så märkte jag att personen ser på världen med ett helt annat par glasögon än vad jag själv gör. Hon lämnade mig med ett stort frågetecken för hon frågade mig om jag vet vad ett tips är? Ja svarade jag, det är antingen när någon ger ett förslag till någon eller när man spelar och ska gissa vem som vinner. Hon sa att man inte ska tipsa. Nej, spela med pengar är inte att rekommendera sa jag.

Då sa hon: Här får du ett tips att ett man inte ska tipsa, men det var bara ett tips. Visade inte ett ända ansiktsutryck vände sig om och gick..

Det satte lite spinn på min skalle när jag försökte reda ut vad hon ville förmedla med hennes tips om tips, om det var meningen att vara ett skämt eller ett djupare budskap om att det inte är bra att spela för pengar..

vad vet jag? :)

Nu nu till kontentan på mitt första blogginlägg skulle handla om.

Man kan aldrig veta vad som lurar på andra sidan av en fasad, om man inte går runt den eller river ner den då, eller kanske klättrar över den, det jag vill säga är att man måste aktivt göra något för att få reda på vad som döljer sig på andra sidan.

Alltså om man inte vet något om en person innan du interagerat med den och tagit del av det stora eller det små saker som gör den personen unik så ska du inte ha några förutfattade meningar om den. Allt eftersom man tar del av information om en person så målar man upp en bild av vad den personen står för. Det är som att utforska okända vatten och göra en karta över de nya öar och grund som man stöter på allt eftersom.

Alla är unika på sitt egna sätt, det krävs bara en liten detalj som skiljer sig för att skilja dig ifrån mängden och göra just dig unik. Var din egen herre och var stolt över vem man är oavsett hur annorlunda man må vara.

De kan vara det lilla som gör skillnaden stor. 100000001,00  10,000000100

Finns det något viktigare här i världen än samtalet med din nästa?

Hur ska man kunna lära sig utav världen allt om hur den hur den fungerar i det stora och in i det lilla utan att ta del av andras syn på den? Jag tror att genom att klarare se hur världen fungerar så hittar sin egen plats, identitet.

Då når vi det som alla vill ha, vad det än må vara? Att fylla en roll eller plats som har betydelse för just dig oavsett om det är att arbeta som trädgårdsmästare eller att vara astronaut. Alla är vi unika, när du inser det så är det början på att finna sin egen plats. Sin egen mening med sitt eget liv. Meningen är olika för exakt alla, även om det är enbart det lilla som skiljer sig. Det finns en röd tråd som för samman allas meningar med livet och just i det här ämnet så går den tråden genom att vi alla för att frodas behöver ta del av andra människors syn på världen. Oavsett vem det är så gynnar det att känna till andras verkligheter. Just för att du inte är precis som någon annan,  varför skulle jag vilja vara det? Varför skulle jag vilja sträva efter att inte äga mitt eget jag. Förebilder tror jag är A & O i personlig utveckling men det är ingen kopia man ska sträva efter utan att ta till sig de kvaliteter som kompletterar vad man själv tycker är viktigt och mindre viktigt i sitt liv. Det är så man bygger sitt liv.

Man ska inte ta över någon annans syn på saker utan att ta den till sig och reflektera över den och applicera de på sitt eget sätt att se världen. Man kanske tar till sig lite eller rent av avfärdar det helt, oavsett hur man väljer att se på andras erfarenheter och åsikter så är det genom att ta del av dem så blir du medveten om hur människor runt dig kanske upplever världen och själv kan se världen ett snäpp klarare.

Det är lite om att för varje liten bit information man tar del av om vad som rör sig i världen så ställs fokusen på en kamera ett snäpp skarpare på en kamera, livets kamera utan slut på "fokuserings snäpp". För var ny bit med information eller var erfarenhet du tagit del av oavsett hur den kommer till dig så närmar kameran sig att komma till fullt fokus. Det är enbart genom att fokusera mer och mer som man kan nå en klarare bild men även när du vet att du vet att det finns inget slut på fokuseringen så är det enbart tron av att man slutligen kommer få den bästa skärpan på en bilden som är ditt liv som får dig att fortsätta att ställa in skärpan, att söka sig till nya miljöer eller människor för att samlar på sig information credits som du får använde för att fokusera in på din "livskamera".

Ju mer man börjat fokusera ju mer kan du njuta av livet för det blir klarare och mer bekymmersfritt att röra sig runt med andra människor utan att trampa dem på tårna, eftersom att för du har nog fokus att se dem innan det är för sent. Att leva i medveten om att precis samma värld som du själv kanske ser och lever i kan en annan person uppleva på ett helt annat sätt.

Jag tror att brist på integration mellan människor kan få människan att skapa egna "inre demoner" eller kanske inre karaktärer eller till och med en helt egen värld som utspelar sig inom dem och att den till slut blir till en verklighet som de spelar ut i den verkligheten som vi delar med varandra. Speciellt människor som har traumatiserats någon gång under sitt liv, om de inte får prata i förtroende med någon så kan de lämna den verkligheten som vi lever i och bygga sin helt egna möjligt självdestruktiva världsbild.

Jag tror att alla behöver någon sorts bollplank, någon som skickar tillbaks bollen i en lite annan riktning än vad man själv släppte iväg den i. Det kan vara i form av ett alldagligt samtal med en människa eller kanske en föreläsning som man kan bolla tankar om med någon, en bok som väcker känslor och intresse eller kanske en film. Det viktig ligger i att reflektera över hur du ser på en sak och öppet delar med dig av dem till någon annan som fördomslöst beskriver sin upplevelse av exakt samma sak. Reflektera i ensamheten är något man alltid bör göra tycker jag.

Jag tror att de som saknar samtal med andra kan komma att enbart prata med sig själva i tankarna och då finns det risk för att de formar någon sorts inavels verklighetsuppfattning som inte riktigt lyder under de normer som andra lever efter.

Jag tror inte att det finns ingen starkare kraft i våra liv än den som vi har inom oss, det redskapet som tankarna är, hjärnan möjligheten att göra fria val i våra liv grundas i tankarna och där igenom med tankarna kan allt skapas. Jag säger inte att alla ska leva efter samma normer och att det finns en klar linje över vad som är rätt och fel, det finns ett neutralt rum där människor träffas på samma nivå. Det är den världen som vi måste lära oss om för att kunna få ut lycka i våra liv. Samexistensen med andra är en röd tråd genom allt levande på jorden.

Många av de människorna som jag träffat i mitt liv och där jag anser att de har en ohälsosam och onormal relation till omvärlden och hur den fungerar i symbios med alla andra levande organismer, är oftast grundad i brist på samtal under förtroende med andra ansikte mot aniskte.

Jag tror att man får ut mest av det fysiskt närvarande samtalet om man gämför med andra sätt att föra samtal med din nästa t.ex över nätet via dator eller telefon. Över nätet är lite skyddat och man tappar många av de mänskliga faktorerna som får dig att bilda rätt uppfattning över vad som vill förmedlas. Delen med koppspråk och röstläge mm, telefon där har du rösten och kan läsa in i den för att bättre forma det budskap som personen i fråga vill förmedla med det lämnas fortfarande stort utrymme till missförstånd och den otroligt mycket högre än när man talar ansikte mot ansikte. Tala med webkamera är nog det närmaste man kan komma till ett substitut för att vara fysiskt närvarande, men inte heller är det optimalt då jag tror på att det finns mycket spänningar som flödar osynligt mellan människor när de är nära varandra.

Nu när jag pratar om samtal så menar jag kanske inte "Fint väder" samtalet utan de där dett finns en kärna av kreativitet, alltså där hjärnan kräver att du ska reflektera över vad som sägs i samtalet och vad du ska säga för att föra det vidare. Den kreativiteten finns såklart i vädersamtalet med men den är så otroligt mycket mindre än om när du t.ex. ska berätta om dina tankar kring t.ex. en film eller bok eller upplevelse.

Det kreativa samtalet är absolut en förmåga som man tränar upp, att tala med andra människor. Det finns människor som verkligen inte kan föra en konversation med en främling och det tror jag är för att de först och främst inte vågar men det är troligt grundat i skamen att visa en ny människa vad man själv kan. Det är otroligt utlämnande att föra ett samtal med en vild främling. Men det är spännande och lite av ett äventyr på de 7 haven att tala med en helt ny människa, vi säger det här igen med att ge sig ut i en båt på okänt vatten.

Man kan ju alltid styra båten på säkra vatten där man varit tidigare har en karta och kan känner sig trygg för man vet var alla grunda vatten är. Men vad lär man sig på det? Man kan alltid lära sig något nytt på kända vatten men inget slår spänningen att ge sig ut på vatten där ingen du känner tidigare varit. Spänningen att tala med en främling är svår att tangera!

Uppmaning: Tala med din nästa. Ta del av vad den har att säga och dela med dig av dig själv. Döm inte andra efter deras syn på saker utan bara inse att människor ser olika på allt.

Reflektera, alltså tänk, använd vad Gud gav dig innanför din skalp och bröstkorg.

Det var ju kul att skriva blogginlägg! :) Glöm inte att detta bara är lite tankar ur min lilla verklighetsuppfattning!